Ledarens personliga utveckling

Det finns olika vandringsstigar in i rubrikens tema: En möjlig startpunkt är att betona ordet personlig utveckling, det vill säga den unika och individuella mognadsprocess som du och jag genomlever mer eller mindre medvetet och självreflekterande. Man kunde också tala om den inre dialogen som leder till självinsikt, kunskap och mognad.

En annan tyngdpunkt är att betona personlig utveckling, alltså de kompetenser, verktyg och kvalifikationer som du och jag behöver för att växa och utvecklas i våra roller, i det aktuella fallet ledarrollen. Detta kunde man kalla en betoning av den yttre dialogen som behövs för ny kunskap, nya relationer och nätverk.

Här sammanfaller de olika betoningarna, eftersom de naturligtvis hör ihop. Låt oss därför starta i nuet och göra en tankevandring från punkt A till punkt C i den vardagskarta och terräng som är din just nu. Ta alltså på dig vandringsskorna och gå! Vi spelar ett metaforiskt tärningsspel.

Punkt A

Här står jag – och kan inget annat. Men vänta: Visst kan jag en hel del! Tärningen är ju kastad flera gånger förut i mitt liv. Dags alltså att gå till dagens första uppgift:

  • Gör en personlig resursinventering

Hur har jag kommit fram till denna plats eller (ledar)position?

Uppgiften är följande: rita ett träd med rötter som visar på den personliga näring och vägkost som du fått med dig i livet från olika håll (till exempel barndomshemmet: självförtroende, respekt / skolan: kamrater, kunskaper).

Stammen är du själv och grenarna är dina olika roller just nu – rita in dem. Speciellt viktiga här är dina olika uppdrag och roller med ledaransvar (till exempel förälder, förtroendeuppdrag, arbete, projekt).

Wow! Det blev egentligen inte en så tokig bild. Du har ju redan en hel del erfarenheter i din ryggsäck... Spelet går nu vidare. Tärningen är kastad. För att trädets olika grenar skall grönska:

  • Vad är det jag saknar? Vad längtar jag efter?

En ledare kan inte bara ge ut av sig själv, utan hon/han behöver påfyllning, behöver "klorofyllas" för att tala i liknelser.

Fråga alltså nu dig själv: Vad är det jag lider brist av? Vad har jag för mycket av? Gå ner på djupet, och rita streckade linjer ner i rötterna på det du djupast behöver. Till exempel egen tid – jag känner mig splittrad av alltför många uppgifter och krav, och saknar egen tid för mig själv. Eller delegera – som ordförande i Förening X faller de flesta uppgifterna på mig. Jag vill bli bättre på att delegera uppgifter till andra.

Efter att du dragit några streckade linjer till rötterna, lämnar vi trädet och går vidare till nya landskap. Tärningen är kastad, och vi kommer till punkt B i spelet.

Punkt B

På denna punkt finns en uppgift:

  • Gör en personlig utvecklingsplan

Med trädfiguren i färskt minne gäller det nu att ta en gren (till exempel ordförande i förening X) och utgående från den positionen göra en förväntningslista.

Gör upp en förväntningslista i två kolumner, här ett exempel:

Mina förväntningar Andras förväntningar (till exempel styrelsen)
Engagemang överallt  Leder ordet på möten
20 nya medlemmar  Helt OK som det är
10.000 euro nya medel till föreningen  Vi klarar oss nog med vad vi redan har

 

Här har vi tydligen i exemplet en (över)ambitiös ordförande och en ganska passiv styrelse. En personlig utvecklingsplan bör nu göras med ett realistiskt tidsperspektiv, i kombination med de behov som du utttryckte i punkt A med streckade linjer:

  • Vad kan jag förändra omedelbart i förhållande till egna och andras förväntningar? Till exempel ändra styrelsemötena så att de blir mer sporrande och motiverande.
  • Vad satsar jag på inom detta år? Till exempel gå på fortbildningskurser.
  • Vad vill jag vara med att uppnå inom hela min tid som ordförande (personliga mål, gemensamma mål)?

En nyvald ordförande – men även en garvad föreningsräv – har klar nytta av att stanna upp inför dessa frågor och göra en utvecklingsplan.

Nu viskar en röst i ditt vänstra öra: Varför måste man vara så systematisk? Inte kan man väl styra sin personliga utveckling, c´est la vie! Visst, helt sant att det vi lär oss – eller vill lära oss – inte kan schema- eller planläggas till döds. Kriser, motgångar, framgångar och olika plötsliga händelser möter oss alla, de hör så att säga till villkoren. Personling utveckling kan inte drillas fram.

Till lärdomarna hör också att det inte finns några genvägar från punkt A till punkt B, inga snabbvinster att hämta. Just därför: Det är bättre med en kurs, en rörelse, en riktning, än ingen riktning alls i den böljande livsterrängen.

Tärningen är kastad. Nu har du alltså, med viss möda, orienterat dig fram till punkt C längs den personliga utvecklingens snårstig. I ryggsäcken finns ett träd med rötter, stam och grenar, en förväntningslista och en personlig utvecklingsplan. Vad nu då?

Punkt C

Trött, lycklig och törstig slår du dig ner invid ett stort träd och lutar dig med ryggen mot stammen. Utan att märka det somnar du. Och när du vaknar, märker du att trädet mot vilket du sov är ditt eget livsträd vid punkt A! Dess yviga och grönskande grenar bär på löv, och en del av dem har fallit till marken, på väg att långsamt förmultnas. På dem står några mer eller mindre välbekanta aforismer och ordspråk:

  • Känn dig själv – och andra
  • Sikta mot stjärnorna – och nå trädtopparna
  • Den som är framme har lång väg att gå

Din avslutande uppgift vid punkt C är nu följande:

  • Formulera 3-5 ordspråk eller motton som du står för som ledare och person

De ordspråk du formulerar får gärna uttrycka något etiskt värdefullt som du skriver under – och skriver varje dag genom att leva livet i ständig dialog med dig själv och andra.

Ledarens personliga utveckling är en livslång bildningsresa. I detta material presenteras en minimal del av de myriader av möjligheter vi har till personlig utveckling, där mål och medvetenhet sammansmälter till målmedvetenhet. Hoppas att denna lilla resa har givit dig inspiration på vägen. Vi är framme! Och den som är framme har lång väg att gå. Tärningen är kastad.