När:
Genom att man blir medveten om sina starka och svaga sidor kan man utveckla sitt arbetssätt, bli bättre och socialt effektivare. Tumstocken är tänkt att användas främst av lokala föreningar och byaråd eller byaföreningar.
Hur:
Den är tänkt att användas upprepade gånger, helst en gång per år. Tumstocken är självfallet inte en exakt mätare som visar hur det står till med demokratin i föreningen eller byn. Tumstocken bygger i huvudsak på vad folk tycker, men i slutändan är det kanske ändå det som är det viktigaste i föreningsverksamhet.
Tumstocken pekar på demokratiaspekterna och föreslår ett system att översätta aspekterna till siffror. Det medför alltid litet godtycke, men det gör att man kan jämföra och se en utveckling.
Tumstocken uppmanar föreningen att granska sin verksamhet och roll, med demokratiska glasögon, ur tre synvinklar:
- Representativiteten
- Förankringen bland medlemmarna
- Resultaten
De tre delarna innehåller var för sig flera mätare som ges poäng från 0 upp till 50 eller 100. Ibland får man fram talen genom att räkna fram förhållanden, ibland genom en genomtänkt och motiverad bedömning.
Bedömningen görs utgående från att de extrema värdena (0 och 50 eller 100) som – något karikerade – beskrivs i Tumstocken.
Sedan skall de som använder Tumstocken placera in sin förening mellan dessa värden. Man ger ett tal som man tycker är rättvist och – mycket viktigt – man motiverar varför man gett just det talet.
Om man som bas för sina bedömningar har sifferuppgifter så är det bra att skriva ut dem. Då kan man, nästa gång man bedömer, också jämföra bakgrundssiffrorna. Det blir dock inget objektivt resultat, det är skäl att upprepa det.
Men trots att vi aldrig får fram en exakt objektiv sanning när det gäller demokrati så finns det all orsak att fundera på demokratifrågorna.
Litteratur:
Tumstock för föreningsdemokrati, Peter Backa, Svenska studiecentralen 2006, ISBN 951-9084-57-6.